Jag har förändrats så enormt mycket.. Jag känner mig vuxnare och mycket mer mogen. Kanske beror det just på allt jag gått igenom? Eller beror det bara på hur snabbt jag va tvungen att bli "vuxen"?

Jag känner en sån stor kärlek till min pojkvän, det är något som inte kan förklaras.. Jag känner en så stor saknad också, jag saknar den Ljosa jag lärde känna 2004.. Han har liksom försvunnit.. Den Ljosa jag älskar är inte kvar längre, utan detta är bara en skepnad av honom.. Den Ljosa jag har nu är kall, aldrig omkring mej.. Han är bara där ibland.. Jag vill ha min Josi, som alltid var vid min sida. Känns som att jag står här alldeles ensam. Har du växt ifrån mig älskling? Eller är det bara jag som överdriver? Finns du verkligen där baby? Eller är det bara jag som drömmer?

1991: Jag föddes i hemlandet Kroatien, bodde då med mamma och pappa.
1996: Vi flyttade till Sverige - Borås. Vi hade en liten 2:a med världens finaste badrum, kommer fortfarande ihåg det.. Helt underbart.. Här träffade lilla jag, Alina, för första gången. Tjejen som jag delade allt med, tjejen som blev min allra bästa vän. </3
1998: Jag började skolan och lärde mig svenska. Fick många fina vänner, där hittade jag bl.a min älskade Ulrika.
Här gick åren bara, jag var en bråkig unge, jag hamnade alltid i trubbel. Som alla andra barn som försöker hitta sin plats i livet? Så nu kommer vi till..
2004: Träffa Ljosa. Jag började älska honom från första gången jag såg honom. 12/4-04 <3
2005: Denis - Bubi, min älskade lillebror föddes. Det var det bästa som hänt mig, och kommer hända mig.
2007: Bubi fyllde 2 år, mamma och pappa skildes, pappa flyttade till Kroatien och gifte om sig direkt..
2008: Jag började leva själv, tog hand om Bubi och hemmet.. Mamma var aldrig där, så jag bestämde mig att lämna henne och ta Bubi, mitt pick och pack och dra! (Detta var i mitten av juli..) Detta år lärde jag också känna Sabrina, världens underbaraste vän! Detta år splittrades även jag och min bästa vän Alina.
2009: Ett nytt år började, bodde tyvärr fortfarande kvar med en mamma som inte fanns, redan i Januari var jag hos SOC och prata om allt. I mars fick jag äntligen beslutet - Jag var från och med då Bubis "mamma", jag fick vårdnaden och flyttade ihop med Ljosa. Vi förlovade oss i början av april och jag var lyckligast, jag ville ifrån Borås och vi hittade en lägenhet i Kristianstad (där vi bor just nu), Bubi fyllde 4år.

Nu, 17 Juli 2009, lever jag med Ljosa och Bubi i en fin 3:a i Kristianstad. Ingen kontakt alls med min mamma eller pappa, eller ngn i släkten. Allt jag har är min blivande man, min son och mina finaste vänner. Jag måste faktiskt säga att jag älskar mitt liv. Även fast jag aldrig kan veta var jag ska ta vägen. Om några år ska jag gifta mig och skaffa egna barn. Den personen jag är mest stolt över är min lillebror, redan vid 4års åldern vet han hur hans föräldrar är, och hanvet vem som alltid kommer finnas där - jag. Jag älskar min lillebror mer än livet, mer än vad jag älskar mig själv. Han är den finaste ungen i hela världen och ingen kommer någonsin betyda mer än honom, inte ens mina egna barn!

Jag kommer få se min lillebror växa upp, jag kommer få ta hand om honom som en mor tar hand om sitt barn, det  är det värsta. Att han har sin syster som mamma, men det är ändå det bästa för oss. Vi är som lyckligast just nu, och det finns inget som kan ta det ifrån oss! Jag älskar min familj mer än allt på denna jord. <3